Al
Kottar alens kännemärke
 
Al är det enda lövträdet som har sina frön i kottar. Med knotiga grenar och mörkt gröna löv kan den på avstånd förväxlas med en ek.
 
Foto Lennart Eriksson
En majestätisk klibbal
vid Forsåns strandkant i närheten av Grimsö. Här växer gott om alar utan konkurrens från andra träd.
(Klicka och se en stor bild)

En ytterligare sak som skiljer alen från andra lövträd är att den fäller sina löv gröna. Trädet behöver inte lövens kväve tack vare de små strålsvamparna som växer på rotspetsarna. Som tack för att svampen får växa där förser den alen och jorden runt rötterna med kväve.

Norröver växer bara gråalen och söderöver finns bara klibbal. Sorterna överlappar varandra här i Mellansverige. Gråalens löv är grå och lite ludna på undersidan och har en tydlig spets. Klibbalen har motsatsen, en avnupen spets och är helt gröna. Man kan säga att lövet har en glutt i nosa, då är man nära klibbalens latinska namn Alnus glutinosa. Det betyder egentligen klibbig och syftar på de unga klibbiga löven.

Klibbalen växer gärna till ett stort och ståtligt träd på fuktig mark intill vatten. På grund av kvävebrist i sådan mark får alen lätt breda ut sig utan konkurrens, eftersom den klarar kväveförsörjningen ändå.

Gråalen blir sällan så stor och vill gärna ha lite torrare mark. Dess bruna fjolårsskottar har inget skaft som klibbalens kottar har. Eftersom gråalen lätt bildar rotskott kan den snabbt invadera hagmarker, speciellt som kreaturen inte gillar att äta skotten. Gråalens rotskott och klibbalens stubbskott gör att det är knepigt att tala om trädets ålder. Den enskilda stammen kan uppnå en viss ålder, men skotten som kommer sen är från samma individ.

Alens virke är känsligt för röta, men står sig bra under vatten. Det sägs att Venedigs pålar är alvirke eller lärk. Träskor är ofta gjorda av al. Veden känns igen på att snittytan blir röd när man fäller alen i savningstiden.

FAKTA:
En klibbal kan bli över 4 meter i omkrets, men inte högre än 24 meter. Den blir sällan mer än 120 år. En gråal i Norrland kan bli 200 år, men inte högre än 15 meter.
Gråalens artnamn incana betyder grå och syftar på stammens bark.

Klibbalens löv. Foto Lennart Eriksson
(Klicka och se en stor bild)

Klibbalens löv till vänster, och gråalens löv, till höger, skiljer sig främst åt på spetsen, eller snarare klibbalens frånvaro av spets. Bladnerverna ger löven ett veckat utseende. (Klicka och se en stor bild)
Gråalens löv. Foto Lennart Eriksson
(Klicka och se en stor bild)

Publicerad i Bergslagsposten
24 augusti 1994

© Text: Maria Lagerman
© Foto: Lennart Eriksson
Samling av bilder på alla löven finns HÄR.
Samling av bilder på alla träden finns HÄR.
Alen fäller löven gröna tack vare en liten kvävebildande svamp vid roten Almens slantliknande frön blåser likt rön för vinden Ask - Yggdrasil. Lövas sist och fäller löven först Aspen välkänd för sitt darrande, men okänd för sin gulbruna lövsprickning Björk - Hängbjörk, Vårtbjörk, Glasbjörk, Masurbjörk, Ornäsbjörk - Sverigeträdet. Bok - Finns planterad ovan sin egentliga trädgräns i Kloten Ek - Vinterek med långa skaft, Sommarek med korta skaft Hassel är kalkfördragande och vill ha ljus Häggen signalerar vårens höjdpunkt och sommarens ankomst Lind - Lindesbergs kommunvapen. Blommar sist av alla lövträd Lönn - Vårdträdet framför andra Oxeln är mitt favoritträd, vackert vår som höst att beskåda Rönnen vanligt vårdträd vid gamla finnbosättningar, men sällan på herrgårdar Sälgen finns i många varianter inom släkten Salix Många ser inte träden för bara skog numera
     

 

Besökare på Teliasidorna
27 juli 2004 - 14 dec 2009


Besökare sen flytten 14 dec 2009