Ask
Asken är känslig för frost
 
Asken tillhör de träd som är vackrast vår, höst och vinter. På våren för den skira gröna färgen, på hösten för de klargula löven och på vintern för den vackra siluetten med glesa, mjukt uppåtböjda grenar.
 
Ask. Foto: Lennart Eriksson
En gammal ask
på vägen upp mot Granhults Herrgård i Gammelbo. De ädla träden planterades förr kring stora gårdar. Kanske för att de ofta höll sig med en trädgårdsmästare.

(Klicka och se en stor bild)

Askens skönhet är säkert ett av skälen till att det är ett vanligt vårdträd på gamla gårdar, liksom lönnen. Men eftersom asken, liksom hasseln, kräver kalk finns den inte var som helst. I den fornnordiska gudasagan trodde man att gudar och jättar bodde i kronan på en jätteask, världsträdet Yggdrasil.

Eftersom asken är så känslig för frost är den sist i lövsprickningen och först i lövfällningen. Det begränsar också utbredningen. Asken växer vild upp till norra barrskogsområdet. Dess frukter kan hänga kvar en hel vinter. Då märks det tydligt vilka träd eller vilka grenar som burit honblommor. De riktigt stora askarna bär bara hanblommor och slipper spilla kraft på frösättning.

Askens blad är de mest näringsrika av alla lövträd och virket, som är lika hårt som ekens, men segare, ledde till att trädet blev en bristvara i början av århundradet. Vid en hastig blick liknar asken rönnen. Men asken har nästan alltid en ljusare grön ton. Varje löv har inte heller så många små tätt sittande blad som rönnen och grenarna växer glesare på asken. Det gör att asken som helhet ser luftigare ut, trots att det enskilda bladet är större och spetsigare.

 

FAKTA:
Asken blir ofta 20-35 meter hög och 200 år är ingen ovanlig ålder. På Espelunda slott i Närke finns en ask som är 7,3 m i omkrets och 22 meter hög. Annars är tre-fyra meter en vanlig omkrets. I namnet Fraxinus exelsior betyder släktnamnet svårbrytbar och artnamnet betyder högrest.

Ask. Foto: Lennart Eriksson
De glesa parbladiga asklöven släpper igenom mycket ljus genom kronan. Den som har en ask på tomten kan med fördel lägga de näringsrika löven på komposthögen till hösten.
(Klicka och se en stor bild)

Publicerad i Bergslagsposten
6 augusti 1994

© Text: Maria Lagerman
© Foto: Lennart Eriksson

Samling av bilder på alla löven finns HÄR.
Samling av bilder på alla träden finns HÄR.
Alen fäller löven gröna tack vare en liten kvävebildande svamp vid roten Almens slantliknande frön blåser likt rön för vinden Ask - Yggdrasil. Lövas sist och fäller löven först Aspen välkänd för sitt darrande, men okänd för sin gulbruna lövsprickning Björk - Hängbjörk, Vårtbjörk, Glasbjörk, Masurbjörk, Ornäsbjörk - Sverigeträdet. Bok - Finns planterad ovan sin egentliga trädgräns i Kloten Ek - Vinterek med långa skaft, Sommarek med korta skaft Hassel är kalkfördragande och vill ha ljus Häggen signalerar vårens höjdpunkt och sommarens ankomst Lind - Lindesbergs kommunvapen. Blommar sist av alla lövträd Lönn - Vårdträdet framför andra Oxeln är mitt favoritträd, vackert vår som höst att beskåda Rönnen vanligt vårdträd vid gamla finnbosättningar, men sällan på herrgårdar Sälgen finns i många varianter inom släkten Salix Många ser inte träden för bara skog numera
       

Besökare sen 20 april 2003


Besökare sen flytten 14 dec 2009