Bok
Bokskogen en sällsam upplevelse
 
Att vandra i en 200-årig bokskog är en sällsam upplevelse som inte står att finna i våra trakter, men väl i Danmark och kanske i Skåne.
 
Bok. Foto: Lennart Eriksson

Sommartid kan inget växa under bokens täta lövverk. Eftersom alla löv breder ut sig platt horisontellt för att få mesta möjliga ljus, kan inte solstrålarna tränga sig igenom. Den totala avsaknaden av undervegetation och marken täckt av långsamt multnande boklöv, i kombination med bokens släta glänsande silvergrå stammar och det speciella mörkret ger en alldeles särskild upplevelse av en bokskog.

Bokens näringsrika och trekantiga frukter i ollonet tar liksom ekens ollon så lång tid att mogna att trädet bara självsår sig upp till Mälardalen. Dessutom begränsas dess växtlighet norrut av att löven liksom asken är mycket känsliga för frost. En enda frostnatt kan få alla löven att bli bruna.

Riktiga ollonår inträffar ungefär vart tionde år. Trädet tar lika lång tid på sig som eken att blomma. En ensam bok kan blomma i 40-årsåldern, men i bokskogen kan det ta 80 år till första blomningen.

Förr ristades runor i stavar från bok - bokstavar. Virket är mycket hårt. Trots det har skönheten gjort bokträ populärt i Inredningsbranchen. Det har liksom björken högt värmevärde, men det är nog bara söder om Skåne man unnar sig att elda upp det fåtal bokar som avverkas.


Läderartade
mörkgröna löv som växer horisontellt kännetecknar boken. På mer normala växthöjder blir löven större och något tunnare.
(Klicka och se en stor bild)

År 1915 var bokarna vid torpet Södra Kloten så pass stora att den då fyraåriga Britta Hagberg kunde lägga sig på marken i skuggan av de träd som modern Anna-Britta Andersson planterat. Anna-Britta var intresserad av träd och växter och när en av jägmästarna i Kloten kom med några plantor bok från Skåne ville hon gärna prova om de ville växa så högt upp som 300 meter över havet. Torpet ligger så högt att familjen fick ge träden extra dynga för att få dem att växa.
(Klicka och se en stor bild)

FAKTA:
Boken är vårt mest högvuxna lövträd, den kan bli över 40 meter. Trädet blir som regel 150 år, om det inte avverkats vid 100-120-årsåldern.
Linnéboken vid Ingasäter i Skövde har en omkrets på 6,5 meter. Fagus sylvatica betyder äta och skogs, och syftar på de för djuren ätliga ollonen som finns till skogs.

Publicerad i Bergslagsposten
9 augusti 1994

© Text: Maria Lagerman
© Foto: Lennart Eriksson

Samling av bilder på alla löven finns HÄR.
Samling av bilder på alla träden finns HÄR.
Alen fäller löven gröna tack vare en liten kvävebildande svamp vid roten Almens slantliknande frön blåser likt rön för vinden Ask - Yggdrasil. Lövas sist och fäller löven först Aspen välkänd för sitt darrande, men okänd för sin gulbruna lövsprickning Björk - Hängbjörk, Vårtbjörk, Glasbjörk, Masurbjörk, Ornäsbjörk - Sverigeträdet. Bok - Finns planterad ovan sin egentliga trädgräns i Kloten Ek - Vinterek med långa skaft, Sommarek med korta skaft Hassel är kalkfördragande och vill ha ljus Häggen signalerar vårens höjdpunkt och sommarens ankomst Lind - Lindesbergs kommunvapen. Blommar sist av alla lövträd Lönn - Vårdträdet framför andra Oxeln är mitt favoritträd, vackert vår som höst att beskåda Rönnen vanligt vårdträd vid gamla finnbosättningar, men sällan på herrgårdar Sälgen finns i många varianter inom släkten Salix Många ser inte träden för bara skog numera
 

Besökare sen 20 april 2003