Ek
Eken mer än en banksymbol
 
Eken är mycket mer än en banksymbol. I kraft av sin höga ålder, kraftiga växtsätt och hårda virke symboliserar eken styrka och mäktighet.
 
Ek. Foto: Lennart Eriksson
Den gamla eken
vid Gammelbo Gård är en skogsek. Som många ekar har den fått stå så länge att virket helt enkelt blivit för gam
malt för att ha något högre värde, annat än som prydnad på sin plats.
(Klicka och se en stor bild)

Ekens löv känns lätt igen på sina mjukt rundade flikar. Den som har ek på hemmafronten upplever nog att ekens löv tycks vara lika hårda som virket. Löven tar nämligen väldigt lång tid tills de multnar.

Om lövet har långt skaft och ollonet mycket kort skaft är det en bergek. Om lövet har kort skaft med örsnibbar närmast skaftet och ollonet har långt skaft är det en skogsek. Skogseken, eller sommarek som den också kallas, är den vanligaste eken i våra trakter, och växer som sparbankseken. Det är den sydliga bergeken med glesare krona, vars löv kan sitta kvar hela vintern. Den kallas följaktligen även för vinterek.

Eftersom ekollonet tar lång tid att mogna växer eken vilt bara upp till gränsen mellan det norra och södra barrskogsområdet. En gräns som går från Dalälven i Gävle över Kindla till Värmland. Vi lever med andra ord på ekens nordgräns i de norra länsdelarna.

En märklig egenskap med eken är när blomningen inträffar. En ensam ek blommar från 50-årsåldern, men en ek i ekskog väntar tills 70-årsåldern. Den tar en hel mansålder på sig för att blomma första gången. Sedan blommar den och ger ollon med två-tre års mellanrum.


FAKTA:
Eken blir sällan speciellt hög, 25 meter. Men den blir desto äldre. Efter 150 år avtar tillväxten och den kan avverkas. Annars kan den stå och bli 700-900 år gammal. Största omkretsen har Rumskullaeken i Småland med sina 12,8 meter i omkrets. Namnet Quercus robur betyder kraft, makt och robur står för stark, hård.

Eklöv. Foto: Lennart Eriksson
Örsnibbar och kort skaft har vår vanligaste ek, skogseken. Den kallas också för sommarek eftersom den släpper löven till hösten.
(Klicka och se en stor bild)

Publicerad i Bergslagsposten
5 augusti 1994

© Text: Maria Lagerman
© Foto: Lennart Eriksson

Samling av bilder på alla löven finns HÄR.
Samling av bilder på alla träden finns HÄR.
Alen fäller löven gröna tack vare en liten kvävebildande svamp vid roten Almens slantliknande frön blåser likt rön för vinden Ask - Yggdrasil. Lövas sist och fäller löven först Aspen välkänd för sitt darrande, men okänd för sin gulbruna lövsprickning Björk - Hängbjörk, Vårtbjörk, Glasbjörk, Masurbjörk, Ornäsbjörk - Sverigeträdet. Bok - Finns planterad ovan sin egentliga trädgräns i Kloten Ek - Vinterek med långa skaft, Sommarek med korta skaft Hassel är kalkfördragande och vill ha ljus Häggen signalerar vårens höjdpunkt och sommarens ankomst Lind - Lindesbergs kommunvapen. Blommar sist av alla lövträd Lönn - Vårdträdet framför andra Oxeln är mitt favoritträd, vackert vår som höst att beskåda Rönnen vanligt vårdträd vid gamla finnbosättningar, men sällan på herrgårdar Sälgen finns i många varianter inom släkten Salix Många ser inte träden för bara skog numera
Vill du smycka ditt hem med fina posters kan LOTTAS TRÄD rekommenderas! Botanisera bland Asp, Björk, Ek, Hägg och annat skoj.
     

Besökare sen 20 april 2003