Lind
Linden blommar sist
 
Lindesbergs träd framför andra har linden blivit genom valet av ett kommunvapen med en stiliserad lind.
 

Lind. Foto: Lennart Eriksson

Linden urskiljs lätt bland andra träd på sensommaren när den sist av alla träd börjar blomma i slutet av juli. Eftersom linden pollineras av insekter gör det inget att den blommar så sent. En vindpollinering skulle inte fungera mitt i högsommaren när alla lövträd är fullt utslagna, pollenkornen skulle bara fastna på löven. Den ljusa skira lindblomsfärgen står i kontrast mot de mörkare löven. Även frukterna och skärmbladet, vars uppgift är att vara vinge åt fröna, ger linden en karaktäristisk sommarskrud som inte går att ta miste på.

Den planterade linden är en lind som uppstått genom korsning av den sällsynta bohuslinden och skogslind. Som parklind planteras den långt upp i Sverige. Om jag förstått det hela rätt är enda sättet att skilja parklinden från skogslinden den gulvita ludna tofs som parklindens löv har på undersidan. Skogslinden växer bara upp till norra Dalarna och längs kusten upp till Örnsköldsvik. Det innebär att dess nordgräns är högre upp än ekens.

När linden klibbar ner omgivningen beror det på att bladlöss producerat honungsdagg som droppar från löven. Daggen gör linden till ett populärt träd för bin, men kan ställa till problem för parkbänkar och bilar som står under trädet. Vintertid kan man känna igen linden på de runda knölar som ofta bildas på stammen.

Lindens virke väger inte så mycket och används gärna till benproteser. Men trädets viktigaste nytta hade man av den bast som utvanns av innerbarken.

FAKTA:
Skogslinden kan bli väldigt gammal, 400-åriga träd förekommer. Den kan i tät skog bli 30 meter hög, men får den växa fritt utan trängsel blir den sällan mer än 20 meter. Trots att den kan bli gammal blommar den redan vid 25-30-års ålder.
Till följd av hög ålder i kombination med relativt låg höjd är det inte så oväntat att stammen kan bli mycket grov. Närke lär ha en lind vars omkrets är 8 meter.
Det latinska släktnamnet Tilia anses komma från grekiskans ord för fiber och syftar på lindens möjlighet att ge bast.

En riktigt gammal lind vid Granhults Herrgård. Den har ovanligt små löv för att vara lind, det kanske beror på åldern? Skulle trädet drabbas av röta kan det lugnt stå kvar i några hundra år eftersom den kan leva vidare även om den blir urgröpt av rötan.
(Klicka och se en stor bild)

Sommaren 2003 var dess saga all, stammen var alltför murken och risken stor att den skulle falla över, i värsta fall, personalen eller dess bilar, av sig självt.

Lindlöv. Foto: Lennart Eriksson
Lindlövets form är en blandning av hasselns hjärtform och almens olika stora bladhalvor. Skogslindens latinska artnamn cordata beskriver just hjärtformen. Men lövet är assymetriskt, det vill säga ena halvan är större än den andra. Lövet är ganska mörkt grönt med en fint sågad kant, ovansidan är slät och mjuk, undersidan sammetslen och lite luden.
(Klicka och se en stor bild)

Publicerad i Bergslagsposten
23 augusti 1994

© Text: Maria Lagerman
© Foto: Lennart Eriksson
Samling av bilder på alla löven finns HÄR.
Samling av bilder på alla träden finns HÄR.
Alen fäller löven gröna tack vare en liten kvävebildande svamp vid roten Almens slantliknande frön blåser likt rön för vinden Ask - Yggdrasil. Lövas sist och fäller löven först Aspen välkänd för sitt darrande, men okänd för sin gulbruna lövsprickning Björk - Hängbjörk, Vårtbjörk, Glasbjörk, Masurbjörk, Ornäsbjörk - Sverigeträdet. Bok - Finns planterad ovan sin egentliga trädgräns i Kloten Ek - Vinterek med långa skaft, Sommarek med korta skaft Hassel är kalkfördragande och vill ha ljus Häggen signalerar vårens höjdpunkt och sommarens ankomst Lind - Lindesbergs kommunvapen. Blommar sist av alla lövträd Lönn - Vårdträdet framför andra Oxeln är mitt favoritträd, vackert vår som höst att beskåda Rönnen vanligt vårdträd vid gamla finnbosättningar, men sällan på herrgårdar Sälgen finns i många varianter inom släkten Salix Många ser inte träden för bara skog numera
     

Besökare sen 20 april 2003