Lönn
Lönnen vanligt vårdträd
 
De tjusiga höstlöven är troligen orsaken till att lönnen är det all vanligaste vårdträdet sen långt tillbaka. Och vem har inte som barn roat sig med att sätta fast en så kallad lönnäsa på nästippen?
 

Lönn. Foto: Lennart Eriksson
Den gamla lönnen
i Allmänningbo var en vanlig mötesplats för byns barn och ungdom förr i tiden. Man var mer beroende av mötesplatser utomhus när familjerna var större än idag. Just gamla stora träd har ofta tjänat som riktmärken för samlingar även för folk som bott och verkat i skogen.
(Klicka och se en stor bild)

De handflikiga löven blir, som hos många lövträd, allra störst på unga plantor. Eftersom lövmassan i en lönn är stor påverkas markens surhetsgrad där de förmultnar. Vissa år angrips löven av tjärfläckssvampen. Parasiten orsaker de svarta fläckarna som skämmer höstprakten. En prakt som annars kan variera år från år. På Silvanum i Gävle förklaras det av att när lönnen, och andra lövträd, utsätts för stora temperaturvariationer kan de producera mer socker som i sin tur förstärker färgämnena i lövet. Vissa år dominerar garvämnen som ger den bruna färgen på höstlöven. Eftersom garvämnena är stabilast övergår lövfärgen ofta till brunt innan de fälls.

Lönnen tillhör de ädla lövträden och växer vild söder om Dalälven liksom eken. Men den bildar aldrig skog. Planterade lönnar finns ända upp till Haparanda. Lönnens släkting naverlönn växer bara i Skåne, men finns planterad i Lindesberg. Dess löv har inte så spetsiga flikar och näsorna växer mittemot varandra som på ett rakt streck. Sykomorlönn, eller tysk lönn, förekommer planterad i Sverige, men det är tveksamt att rekommendera den eftersom den sprider sig mycket.

Lönnen tillhör de blandkönade lövträden liksom asken, vilket betyder att han- och honblommor kan uppträda på olika grenar i samma träd. Men lönnen är så knepig att en gren som ett år har honblommor inte orkar med det året därpå och därför nöjer sig med de mindre hanblommorna som inte bildar frukter. Dessutom är blommorna ibland båda könen i samma blomma.

Virket är tacksamt att polera och har ett vackert årsringsmönster som gjort lönnen populär till instrument, bösskolvar och möbler.

Lönnlöv. Foto: Lennart Eriksson
Lönnlövet
med sitt typiska utseende gör att trädet tillhör de vanligen igenkända träden.
(Klicka och se en stor bild)

 

FAKTA:
Lönnen blir sällan mer än 150 år eftersom den lätt drabbas av röta i grenklykorna på grund av svampangrepp. men friväxande kan den bli 25 meter hög. I Finnerödja finns en lönn som är 5,15 meter i omkrets. Eftersom det är vanligt att stammen delas i flera finns många lönnar vars omkrets inte är mätbar. Dess släktnamn Acer betyder spetsig och syftar på lövets form. Artnamnet platanoides syftar på att löv liknar platanträden, utan att för dens skull ha något mer gemensamt.

Publicerad i Bergslagsposten
22 augusti 1994

© Text: Maria Lagerman
© Foto: Lennart Eriksson


Samling av bilder på alla löven finns HÄR.
Samling av bilder på alla träden finns HÄR.
Alen fäller löven gröna tack vare en liten kvävebildande svamp vid roten Almens slantliknande frön blåser likt rön för vinden Ask - Yggdrasil. Lövas sist och fäller löven först Aspen välkänd för sitt darrande, men okänd för sin gulbruna lövsprickning Björk - Hängbjörk, Vårtbjörk, Glasbjörk, Masurbjörk, Ornäsbjörk - Sverigeträdet. Bok - Finns planterad ovan sin egentliga trädgräns i Kloten Ek - Vinterek med långa skaft, Sommarek med korta skaft Hassel är kalkfördragande och vill ha ljus Häggen signalerar vårens höjdpunkt och sommarens ankomst Lind - Lindesbergs kommunvapen. Blommar sist av alla lövträd Lönn - Vårdträdet framför andra Oxeln är mitt favoritträd, vackert vår som höst att beskåda Rönnen vanligt vårdträd vid gamla finnbosättningar, men sällan på herrgårdar Sälgen finns i många varianter inom släkten Salix Många ser inte träden för bara skog numera
     

Besökare sen 20 april 2003