Rönn
Rönnen blir varken hög eller gammal
 
Till skillnad från de ädla träden ek, bok, ask, alm, lind och lönn är rönnen ganska vanlig i våra skogar i Bergslagen.
 
Rönn. Foto: Lennart Eriksson
Stora rönnar är svåra att hitta. Den här står intill bygatan i Gammelbo. Ett så alldagligt träd som rönnen har sällan planterats som vårdträd annat än hos finnar. Den förekommer sällan intill herrgårdarna. Dessutom har den förut strukit med i avverkningar.
(Klicka och se en stor bild)

Till glädje för fåglarna och lyst för människorna sparas numera trädet från avverkning. Men så har inte alltid varit fallet och därför är det ganska ont om stora rönnar.

Rönnen växer tillsammans med björk, asp, hägg och sälg, ända upp till trädgränsen, och i vissa fall ända upp i andra träd. Då kallas den flygrönn. En liten flygrönn finns mittemot tingshuset i Lindesberg på en av almarna vid kyrkan.

Huruvida rikligt med rönnbär förebådar en snörik vinter är oklart. Men att rönnens bär liknar släktingen oxel är ett faktum. Däremot finns en förväxlingsrisk med askens snarlika parbladiga löv. Om rönnen inte har bär vill säga. Rönnens tätare krona och mörkare färg skiljer den på långt håll från asken. På närmare håll skiljer sig löven så att rönnens småblad är mindre, sitter tätare, är taggigare i kanten och trubbigare i spetsen.

Vintertid kan man se bärskaften med dess karaktäristiska form sitta kvar i trädet. Just formen skiljer rönnens bärskaft från häggens bärskaft som också hänger kvar över vintern.

Veden är hård, seg och svårkluven, men anses populär bland slöjdare.

FAKTA:
Rönnen blir varken hög eller gammal. Höjden kan bli upp emot 20 meter och redan i 50-årsåldern når den sin ålders höst. Då har ek och bok knappt börjat blomma än. I trakten av Borås finns en rönn vars stam är 2,4 meter i omkrets.
Släktnamnet Sorbus betyder dricka och kunde syfta på rönnbärsdricka, men släkten omfattar många träd vars frukter inte går att använda. Artnamnet aucuparia betyder fågelfångande.

Rönnlöv. Foto: Lennart Eriksson
Rönnlövets småblad sitter tätt på skaftet. Den taggiga kanten och trubbiga spetsen skiljer lövet från askens snarlika löv.
(Klicka och se en stor bild)

Publicerad i Bergslagsposten
12 augusti 1994

© Text: Maria Lagerman
© Foto: Lennart Eriksson


Samling av bilder på alla löven finns HÄR.
Samling av bilder på alla träden finns HÄR.

Alen fäller löven gröna tack vare en liten kvävebildande svamp vid roten Almens slantliknande frön blåser likt rön för vinden Ask - Yggdrasil. Lövas sist och fäller löven först Aspen välkänd för sitt darrande, men okänd för sin gulbruna lövsprickning Björk - Hängbjörk, Vårtbjörk, Glasbjörk, Masurbjörk, Ornäsbjörk - Sverigeträdet. Bok - Finns planterad ovan sin egentliga trädgräns i Kloten Ek - Vinterek med långa skaft, Sommarek med korta skaft Hassel är kalkfördragande och vill ha ljus Häggen signalerar vårens höjdpunkt och sommarens ankomst Lind - Lindesbergs kommunvapen. Blommar sist av alla lövträd Lönn - Vårdträdet framför andra Oxeln är mitt favoritträd, vackert vår som höst att beskåda Rönnen vanligt vårdträd vid gamla finnbosättningar, men sällan på herrgårdar Sälgen finns i många varianter inom släkten Salix Många ser inte träden för bara skog numera
     

Besökare sen 27 juli 2004